tisdag 22 juni 2010

The joy of the unnecessary - igen

Det känns inte alltid praktiskt, men vilken känsla det är att få äta vid ett bord med duk, och då menar jag ingen vaxvariant. På besök hos vännerna i radhuset satt vi och tvååringarna och åt vid bord med fina tygdukar. Nog för att småttingarna solkade ner en aning men allt smakar liksom godare på en riktig duk. Det är också trevligt att anstränga sig lite mer för att lyxa till det, vi gör det på tok för sällan hemma hos oss. Det är ju egentligen en minimal ansträngning att ha duk, tvätt har man ju så mycket ändå så det gör väl ingen större skillnad. I mitt nästa liv- det i huset alltså så ska jag anstränga mig lite mer det lovar jag. Lite i smyg planerar jag att köpa en mangel...
Den fina bilden minns jag inte var jag hittat men jag tror det var på Boligliv

3 kommentarer:

  1. Det är underbart med en egen mangel! Jag har en och nu drömmer jag om en fin torkvinda så mina lakan kan hänga ute och torka innan jag manglar dem ;-)
    Men jag kan säga att vi inte använder duk så ofta heller.... bara på utemöbeln ;-)

    SvaraRadera
  2. åh...en mangel...
    när vi köpte huset...så blev jag lovad mangeln som stod i källaren. att den skulle få stanna här hos oss.
    men så ändå...var den borta när vi kom hit. och jag hade glatt mig så åt huset...men banne mig nästan lika mycket åt mangeln. :) så det står högt på min önskelista oxå:)

    SvaraRadera
  3. Det är något alldeles speciellt med en riktig duk på bordet. Jag har köpt en del fina på loppis. Jag håller med dig om att tvätt har Vi ändå så mycket. Så lite till, vad gör det??? Jag är avis på dig för de fina Grythyttanmöblerna som snart är era. Vet du att på jobbet sitter jag i sådana stolar ute på rasterna. De är från 70-talet. Funderar ofta på om jag ska komma dit på natten och bära hem ett gäng. Nä, det får stanna vid tanken...

    SvaraRadera